juni 17, 2024
Varför är det viktigt med ökad patientinvolvering i vården?
Jenny Harrysdotter arbetar som Digitaliseringsstrateg i Region Uppsala. Vi möter henne på Vitalis där hon bland annat håller en föreläsning om hur vården kan använda AI som stöd för att möta dagens utmaningar och forma framtidens stöd för sjukvården. Med avstamp i hur Region Uppsala arbetar för att skapa en informationsdriven hälso- och sjukvård pratar hon om balansen mellan innovation, säkerställd patientintegritet och en kultur som borde fokusera på att transformera istället för att förbättra.
Varför är det viktigt med ökad patientinvolvering i vården?
Vården finns inte till för vårdens skull, det är patienten som är konsument. Därför är det viktigt att förstå vad patienten behöver, annars blir det inte någon bra vård. Precis som till exempel en bank har format sina tjänster och verktyg efter kundens behov för att de ska vara användarvänliga, relevanta och intuitiva måste även vården tänka för att involvera patienten.
Hur vården är organiserad eller vem som styr politiken just nu är inget som ska gå ut över patienten. Om man förstår och kan möta patientens behov, bygga kunskap hos patienten och ge den användarvänliga patientcentrerade verktyg att använda så avlastar det vården. Patienterna kan fatta bättre beslut om livsval som gynnar deras hälsa vilket leder till färre vårdbesök.
På vilket sätt ser du att digitaliseringen kan främja patienternas
möjlighet att engagera sig i deras egen vård?
Jag har vuxit upp i hälso- och sjukvårdssystemet eftersom jag fick diabetes typ 1 när jag var 6 år gammal. Diabetes är ju en av de sjukdomar som varit väldigt teknikdrivande de senaste 20 åren. Effekten vi ser av det nu är att tekniken är så integrerad i mina processer som patient men också i vårdens processer. Processerna fungerar inte utan den teknik som finns idag.
Tillgången till att den här datan gör att kunskapen om min egen sjukdom ökar så att jag kan ta smartare beslut i min vardag. Det jag gör i min vardag med hjälp av den kunskapen påverkar också mitt behov av vård. Behandlingsresultaten blir bättre och mitt behov av kontakt med vården minskar. Jag kan med hjälp av digitaliseringen få en mer effektiv vård samtidigt som det avlastar vårdpersonal som kan lägga tid på patienter som behöver mer hjälp än jag just nu.
Om man tänker i ett större perspektiv, så är diabetespatienter överrepresenterade i andra vårdprocesser som till exempel hjärtsvikt, stroke med flera. Vi är ofta de som brukar bli de där multisjuka som vi ofta pratar om som stora konsumenter av vård. Om vi får bra behandling av vår grundproblematik så kommer även övriga processer att avlastas. Att räkna omfördelningsnytta som en effekt av digitaliseringen är något jag tycker vi behöver bli bättre på.
Ökad patientinvolvering möjliggör en ökad livskvalitet för patienten och avlastar även alla de vårdprocesser patienten är knuten till, vilket gör att vården kan lägga tid på de patienter som verkligen behöver deras expertis.
Är upplevelsen med de digitala verktygen för att engagera sig i sin egen vård att man kommer närmre eller längre ifrån vården som patient?
Den frågan är inte helt lätt att svara på, men jag skulle säga att det är både och. Ingen vill vara sjuk, och det som verktygen bidrar med är att jag som patient slipper ha kontakt med vården om jag inte verkligen behöver. Jag behöver gå på färre besök och kan samtidigt leva ett friare liv med bättre insikt i min sjukdom och de livsval jag behöver göra för bäst prognos.
Från patienternas perspektiv, vilka ser du som de viktigaste prioriteringarna inom digitaliseringen av vården?
Att man tänker på patientperspektivet innan man utformar eller försöker förändra ett system. Alla har patienten i fokus, men det är inte så ofta vi har patientens fokus i fokus. Ganska mycket sunt förnuft i det, det behöver man inte vara patient för att förstå, alla är konsumenter av vården på eller annat sätt förr eller senare. Hur vill du själv ha det?
Jag tror att vi måste förändra vården, och att den förändringen behöver utgå från betydligt mer disruptiva målbilder kring hur vi vill utveckla vården. Det handlar inte om att fortsätta förbättra utan om att förändra även grundförutsättningarna.
Många av oss patienter är redan på väg mot nästa steg, dvs AI. Jag får redan idag hjälp via AI när det kommer till råd kopplat till min sjukdom, det är ett komplement till vården som gör att jag kanske slipper ringa det där samtalet eller boka det där besöket för de finjusteringar av min behandling som behövs. Patienterna kommer runda vården om de verktyg som de behöver inte erbjuds via vården och det sker redan idag. Det är alltså verktyg som avlastar patientens liv och vardag, inte vårdens.